gurkobankflickan räddar världen - igen!

http://sawahbodien.blogg.se/

Jao, det verkar som att bloggagratis helt plötsligt har bytt namn till bloggplatsen. Och inte nog med det, nu ser det ut såhär när man loggar in:

Ni kanske märker att jag är lite seg med uppdateringarna på den här lilla bloggen?
Ja, men nu har jag skaffat twitter så om ni vill kan ni klicka här och följa mig där istället :) Eller inte istället. Men där också!

Till er som bett mig att spela in den här otroligt fina låten som jag sjöng på min farfars begravning 10 juli 2008, och så klart till farfar. <3

Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag hör den här låten. Samma sak när jag sjunger den, även om det inte märks. :/

Jag är ensam hemma, klockan är mycket mindre än vad jag skulle ha gissat.  Det regnar. Framför mig ligger ett filmfodral. Jag kollar på filmen, titeln är Little Children.

Jag börjar kolla, tänker att "ja den här var ju faktiskt ganska bra :)" tills en helt ny person presenteras - Ronnie, den (före detta?) sexmissbrukaren som (om jag förstått det rätt) blottat sig för några ungar och suttit i fängelse i två år. 

Platsen är en pool. Poolen är full av folk och Ronnie hoppar i för att bada. Men SEN - så börjar helt plötsligt alla upptäcka vem han är så de skriker och springer upp ur poolen, så att till slut stackars Ronnie är den enda kvar i poolen. Han simmar omkring lite ledsamt där nere på botten och jag tänker "NEEEEJ VAD DUMMA DE ÄR!!!!! Ge honom en chans, han badar ju bara!"

Det sitter även överallt i stan en massa affischer med bilder på honom och om att man ska undvika honom.

Samtidigt som den ursprungliga historien utvecklas, utvecklas också historien om Ronnie, och det är helt klart den historien jag fastnar mest för. Jag tycker så grymt synd om honom. Visst, han har gjort något riktigt dumt, men innerst inne är han en bra människa och alla förtjänar väl att åtminstone få en andra chans...?

I slutskedet av filmen (läs inte det här om du planerar att se den och vill behålla spänningen) så får Ronnies obeundrare #1 ett sånt raseriutbrott att Ronnies gamla mamma får en hjärtattack och dör, vilket såklart gör att Ronnie blir skitledsen. Vem skulle inte bli det? Hans mamma var den enda som någonsin älskat honom!

Iaf, hans mamma skrev ett brev till honom innan hon dog där det stod ungefär "be a good boy now".

Vad gör Ronnie? Jo, han vill vara en 'good boy' så han kastrerar sig själv med en stor kökskniv.

Filmen slutar med att personen som var skyldig till mammans död upptäcker att Ronnie nästan blöder till döds, så då kör han honom till sjukhuset och räddar då hans liv.

Jag vet inte om ngn av er sett den här filmen, men herregud vad jag var förbannad efteråt. Fan också. Stackars Ronnie. Han förtjänade inte allt det där.

Ja, för igår så ringde min mamma till mig och sa att hennes kompis Misa hade googlat på Bergnersgården och hittat den här bloggen med det här inlägget som ni absolut måste läsa.

Det är alltså en människa som var på loppisen vi hade för några veckor sedan. Och jag, som spelade typ en och en halv låt på gitarr + sjöng till där, blev tydligen... upptäckt :D Eller ja... Så upptäckt man nu kan bli. Hon var ju inte typ chef för ett stort skivbolag eller något sånt (antar jag). Men kul ändå ju. :)

Jag kom just på att jag inte har en aning om när mina föräldrar kommer hem igen... :O :P XD

Jag är ensam hemma, hundvakt. På min tjugo minuter långa lunchpromenad med Kasper hinner detta hända:

• Jag möter två bilar samtidigt som telefonen ringer och Kasper drar ner mig i diket.
• Jag (som är livrädd för tåg) möter fyra tåg på tio minuter, varav ett är vid järnvägsövergången.
• Det börjar ÖSREGNA.

Visst visst, det där är väl inte så konstigt, tänker ni kanske nu. Men jo. I min lilla hemort är det verkligen strange.

Från början var det så underbart vackert väder att jag planerade att gå lite längre. Men efter att allt detta hände så, nja...

Min otursdag?